Trött...

Idag tycker jag riktigt synd om mig själv och vältrar mig i självömkan. Sexig, eller hur? Förrutom den dumma foten som inte blir ett dugg bättre har jag idag feber och känner mig frusen och trött. Var trots detta hos min nya läkare imorse. Vi ska börja trappa ut Oxascand så jag är lite orolig. Har ju hört om hur man kan må när man trappar ut benzo. Men nu ska vi inte måla fan på väggen, det kanske går jättebra och jag kanske inte påverkas alls (nu är jag väl positiv..?). Har även varit på soc idag och träffat deras arbetskonsulent. Ganska intetsägande. Kändes lite som att de som hon brukar hjälpa har lite större problem med att söka jobb än vad jag har... Men det krävs att jag går på sådana där fåniga saker för att få ut pengar från soc så det är bara att bita i det sura äpplet. Min boendestödjare var här idag också och för en gångs skull så slog han inte omkull mig helt. Jag tror faktiskt inte att han slängde ur sig en enda dum kommentar under hela samtalet.... Ja, det skulle vara det att han upplyset mig om att eventuella suicidförsök kommer att leda till att jag inte får ta över kontraktet på lägenheten. Jo, när man gör ett suicidförsök är man ju så jäkla med och rationelt och så tänker man så enormt klart...

Har inte hört ngt från H varken igår eller idag. Orolig (som vanligt). Det var ju så bra med honom sist vi hördes... Hmmm... Hoppas inget har hänt.

Annars har dagen mest gått åt till att tänka på våldtäkten. Hörde något om en (usel) våldtäktsdom på teve imorse och sen har det fastnat i mitt huvud. Det blir så ibland; det är som ett bakgrundsljud som ligger där i huvudet och ibland tröttnar på att vara bakom alla andra tankar och armbågar sig fram. Inga roliga dagar det... Jag är arg på att utredningen las ner, men mest är jag arg på mig själv för att jag inte kan komma över det som hände.

Flickan som blev en siffra

hon rör sig bort
utanför mönster
och utan spår
en älva i förklädnad
med stora ögon blå
slagna

utan smink

och hon sätter revolvern
mot tinningen
och kniven mot huden
och hon rör sig bort
nu med mönster
en tiger
på sin hud
inuti ett skrik
som ekar
ryter
utan ljud

i ett vakuum
som aldrig slutar
som alltid
säger sanningen

en tystnad

och inuti en film
bilder till sorgsen melodi
som spelas
om och om igen

en tunnelbana
tio händer
och tjugo fingrar
som håller henne fast
och sliter sönder
själ och hud

när tiden stannar
i tunneln
och vagnen står still
ger hon upp
hoppet och
strupen tar slut
på ljud

och utanpå
är filmen recenserad
alltför många
gånger

Copyright: J 2006