Jag

Jag

Mitt liv på latin

Ad nocendum potentes sumus Vi har kraften att skada Canis timidus vehementius latrat quam mordet En rädd hund skäller värre än den bits Cave canem! Varning för hunden! Dum spiro, spero Medan jag andas, hoppas jag Mea culpa, mea culpa, mea maxima culpa Min skuld, min skuld, min stora skuld Mors ultima linea rerum est Döden är alltings yttersta gräns Nemo ante mortem beatus Ingen bör kallas lycklig före sin död Omnis una manet nox Samma natt väntar oss alla Omnia mea mecum porto Allt mitt bär jag med mig Pulvis et umbra sumus Vi är stoft och skugga Quid me nutruit me destruit Det som föder mig, fördärvar mig Serva me, servabo te Rädda mig och jag kommer att rädda dig Spemque metumque inter dubii Sväva mellan hopp och fruktan Aliquando et insanire iucundum est Ibland är det skönt att få vara galen Esse non videre Att vara utan att synas Memento mori Kom ihåg att du ska dö

Wednesday, February 14, 2007

När jag var liten...

Jag kommer ihåg en gång när jag var yngre och skulle bli "blodssyster" med en av mina bästa vänner. Vi skulle ta varandras blod och blanda dem på ett "kontrakt" vi skrivit om vad det innebar att vara "blodssystrar". Jag gick hela dagen och beväde för den där blodblandingsprocessen. Jag vågade helt enkelt inte sticka mig i fingret för att få fram den lilla blodmängd som behövdes. Jag tog kontraktet och mina färgpennor och blandade gult, rött och brunt till något som skulle se ut som torkat blod. Vännen i fråga köpte det hela och kontraktet blev förseglat trots att jag inte lyckades klämma fram de där bloddropparna. Hur kommer det sig att jag idag inte har någon som helst rädsla för blod, utan istället tycker att det är ganska fascinerande? Att jag blir lugna av att se mitt eget blod rinna? Hjärnan spelar mig spratt...

No comments: