Borde sova. Det är konstigt att jag inte kan med tanke på alla sömnmediciner jag stoppar i mig. Till och med gubben på Apoteket frågade om "den här doseringen på Nozinan" verkligen stämmer". Jag var ju villig att erkänna att den gjorde det, vilket antagligen ledde till att han trodde att jag var schizofren. Men, men man ska ju inte bry sig om vad andra tycker.... Självklart har ju den här natten varit en riktig orgie i självdestruktivitet. Jag blir så jävla besviken på mig själv. Bara för att man inte kan sova och har råångest behöver man inte trycka kniven mot huden... Eller, tydligen behöver man det. I am so stupid! And I am so tired of myself!
Var ute med Keyla nyss. Hon var totalförvirrad och undrade vad vi gjorde ute så här dags på dygnet. Stackarna, som måste leva med mattes konstiga dygnsrytm.
Saknad
Mina fingrar tycks måla något livet inte vill förklara
Tårar rinner oavbrutet uppför mina kinder
för att dölja allt det som en gång blivit brustet.
Som smaken av en mardröm när man vaknat
ligger blodet vilandes på mina läppar.
I mitt slutna rumblåser vinden i natt
och mina händer darrar
medan jag drar snötäcket över hjärtat
Jag har gått så fel i mitt sökande efter dig
Dödens vaggvisa spelar innanför mitt skinn
och sorgen tycks vilja förklara något
mina bokstäver inte vill förstå
Allt blir bara till streck
längst mina förmultnade armar
Min regnbåge är så färglös nu
och stjärnorna de vilseleder mig
Här är så kallt
ett ögonblick har gått sönder
Tystnaden verkar vara det ända som lever numellan mina fyra vita väggar
världen måste ha stulit mina andetag.
Tro inte att jag har glömt dig
Men jag kan inte fortsätta att leta
Sorgen över att kanske aldrig hitta
skulle vara för tung att bära
Jag orkar inte mer
Copyright: J 2006
Saknad
Mina fingrar tycks måla något livet inte vill förklara
Tårar rinner oavbrutet uppför mina kinder
för att dölja allt det som en gång blivit brustet.
Som smaken av en mardröm när man vaknat
ligger blodet vilandes på mina läppar.
I mitt slutna rumblåser vinden i natt
och mina händer darrar
medan jag drar snötäcket över hjärtat
Jag har gått så fel i mitt sökande efter dig
Dödens vaggvisa spelar innanför mitt skinn
och sorgen tycks vilja förklara något
mina bokstäver inte vill förstå
Allt blir bara till streck
längst mina förmultnade armar
Min regnbåge är så färglös nu
och stjärnorna de vilseleder mig
Här är så kallt
ett ögonblick har gått sönder
Tystnaden verkar vara det ända som lever numellan mina fyra vita väggar
världen måste ha stulit mina andetag.
Tro inte att jag har glömt dig
Men jag kan inte fortsätta att leta
Sorgen över att kanske aldrig hitta
skulle vara för tung att bära
Jag orkar inte mer
Copyright: J 2006
No comments:
Post a Comment