Jag

Mitt liv på latin
Ad nocendum potentes sumus
Vi har kraften att skada
Canis timidus vehementius latrat quam mordet
En rädd hund skäller värre än den bits
Cave canem!
Varning för hunden!
Dum spiro, spero
Medan jag andas, hoppas jag
Mea culpa, mea culpa, mea maxima culpa
Min skuld, min skuld, min stora skuld
Mors ultima linea rerum est
Döden är alltings yttersta gräns
Nemo ante mortem beatus
Ingen bör kallas lycklig före sin död
Omnis una manet nox
Samma natt väntar oss alla
Omnia mea mecum porto
Allt mitt bär jag med mig
Pulvis et umbra sumus
Vi är stoft och skugga
Quid me nutruit me destruit
Det som föder mig, fördärvar mig
Serva me, servabo te
Rädda mig och jag kommer att rädda dig
Spemque metumque inter dubii
Sväva mellan hopp och fruktan
Aliquando et insanire iucundum est
Ibland är det skönt att få vara galen
Esse non videre
Att vara utan att synas
Memento mori
Kom ihåg att du ska dö
Wednesday, February 7, 2007
Konstig kväll
Har världens minneslucka från igår. Vet att mamma och Putte var här med mat och lite grejer och att jag låg och sov när de kom. Jag minns att jag pratade med dem ett tag och att de inte stannade särskilt länge. Sedan minns jag inget mer förrän jag vaknade i morse. Med kläderna på. Alla lampor tända. Teven påslagen. Jag måste ha tagit mina mediciner igår för luckan i dosetten var tom. Men jag minns inte att jag gjort det. Fan, jag hatar mina meds! Jag har inspekterat mig själv och det verkar iaf inte som om att jag har skurit mig. Det är ju positivt iaf. Men man känner sig ju som värsta psykfallet (vilket man iofs är) när man inte kommer ihåg vad man gör. Och inte kan jag bara sluta med medicinerna heller. De ska trappas ner långsamt, som min läkare uttryckte det igår. Syrran hade tydligen rint en massa gånger igår också och jag hade fått tre nya sms. Men det är inget jag minns eller vaknat av. Är så olidligt trött på detta...
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment