Jag

Jag

Mitt liv på latin

Ad nocendum potentes sumus Vi har kraften att skada Canis timidus vehementius latrat quam mordet En rädd hund skäller värre än den bits Cave canem! Varning för hunden! Dum spiro, spero Medan jag andas, hoppas jag Mea culpa, mea culpa, mea maxima culpa Min skuld, min skuld, min stora skuld Mors ultima linea rerum est Döden är alltings yttersta gräns Nemo ante mortem beatus Ingen bör kallas lycklig före sin död Omnis una manet nox Samma natt väntar oss alla Omnia mea mecum porto Allt mitt bär jag med mig Pulvis et umbra sumus Vi är stoft och skugga Quid me nutruit me destruit Det som föder mig, fördärvar mig Serva me, servabo te Rädda mig och jag kommer att rädda dig Spemque metumque inter dubii Sväva mellan hopp och fruktan Aliquando et insanire iucundum est Ibland är det skönt att få vara galen Esse non videre Att vara utan att synas Memento mori Kom ihåg att du ska dö

Wednesday, February 7, 2007

Konstig kväll

Har världens minneslucka från igår. Vet att mamma och Putte var här med mat och lite grejer och att jag låg och sov när de kom. Jag minns att jag pratade med dem ett tag och att de inte stannade särskilt länge. Sedan minns jag inget mer förrän jag vaknade i morse. Med kläderna på. Alla lampor tända. Teven påslagen. Jag måste ha tagit mina mediciner igår för luckan i dosetten var tom. Men jag minns inte att jag gjort det. Fan, jag hatar mina meds! Jag har inspekterat mig själv och det verkar iaf inte som om att jag har skurit mig. Det är ju positivt iaf. Men man känner sig ju som värsta psykfallet (vilket man iofs är) när man inte kommer ihåg vad man gör. Och inte kan jag bara sluta med medicinerna heller. De ska trappas ner långsamt, som min läkare uttryckte det igår. Syrran hade tydligen rint en massa gånger igår också och jag hade fått tre nya sms. Men det är inget jag minns eller vaknat av. Är så olidligt trött på detta...

No comments: