Hade en riktig mardrömsnatt inatt. Var uppe i stort sett hela natten och kämpade som en gnu med färdigheter för att inte skära mig eller göra något annat dumt. Tror att jag har observerat och beskrivit precis allting som finns i den här lägenheten och tvingas jag vara mer medvetet närvarande nu så dör jag av alla intryck. Räddningen blev att jag slet upp stackars Keyla mitt i natten och gick ut och gick. Det snöade stora, vita flingor och var helt folktomt. Jättevackert! Efter promenaden kunde jag äntligen somna. Eh vaken natt utan självdestruktivitet! Vet inte när det inträffade sist...? Jag rider på framstegsvågen!
På grund av den dåliga natten kom jag inte iväg till DBT-gruppen imorse. Men det straffar sig direkt eftersom jag nu står utan mediciner. Så kanske blir det en nattlig promenad till...
Jag och Keyla gick ner till Bellevue på lunchen. Och till Keylas stora förtjusning och min förskräckelse gick det att gå på isen mellan Bellevue och Haga. Efter några försiktiga steg för mig med bara två fötter i backen insåg jag att det var säkert att gå. Till slut tyckte till och med jag att det var roligt. Vi sprang omkring där i säkert en timme; kastade snö, gjorde snöänglar och jagade skidåkare. Keyla var helt slut när vi kom hem. Själv hade jag ont i foten och i behinnorna som fan. Mina nya skor må ha dubbar och vara skitvarma, men de är tunga och har ingen stötdämpning alls... Stackars mina behinnor!
Medan Keyla sov stack jag iväg på uppföljning på AF. Tanten jag fick träffa var jättesur och otrevlig. Jag var glad över att jag har två jobb på gång, men efter att hon fått veta att det bara är timvik, konstaterade hon att "det är ingen varaktig lösning, det förstår du väl?". Ja, det förstår jag väl, men det är ju bättre än ingenting! Var skitarg när jag gick därifrån.
Fick tvättid nu ikväll istället för den missade tiden förra veckan. Jag fick snabbt ångra mig för att jag försov mig den dagen; torkskåpet gick sönder precis när jag hängt in alla mina kläder. Så nu hänger det blöta tygstycken i hela lägenheten. Jag tycker att det piffar upp inredningen något enormt!
Jag

Mitt liv på latin
Ad nocendum potentes sumus
Vi har kraften att skada
Canis timidus vehementius latrat quam mordet
En rädd hund skäller värre än den bits
Cave canem!
Varning för hunden!
Dum spiro, spero
Medan jag andas, hoppas jag
Mea culpa, mea culpa, mea maxima culpa
Min skuld, min skuld, min stora skuld
Mors ultima linea rerum est
Döden är alltings yttersta gräns
Nemo ante mortem beatus
Ingen bör kallas lycklig före sin död
Omnis una manet nox
Samma natt väntar oss alla
Omnia mea mecum porto
Allt mitt bär jag med mig
Pulvis et umbra sumus
Vi är stoft och skugga
Quid me nutruit me destruit
Det som föder mig, fördärvar mig
Serva me, servabo te
Rädda mig och jag kommer att rädda dig
Spemque metumque inter dubii
Sväva mellan hopp och fruktan
Aliquando et insanire iucundum est
Ibland är det skönt att få vara galen
Esse non videre
Att vara utan att synas
Memento mori
Kom ihåg att du ska dö
Tuesday, February 13, 2007
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment