Jag

Jag

Mitt liv på latin

Ad nocendum potentes sumus Vi har kraften att skada Canis timidus vehementius latrat quam mordet En rädd hund skäller värre än den bits Cave canem! Varning för hunden! Dum spiro, spero Medan jag andas, hoppas jag Mea culpa, mea culpa, mea maxima culpa Min skuld, min skuld, min stora skuld Mors ultima linea rerum est Döden är alltings yttersta gräns Nemo ante mortem beatus Ingen bör kallas lycklig före sin död Omnis una manet nox Samma natt väntar oss alla Omnia mea mecum porto Allt mitt bär jag med mig Pulvis et umbra sumus Vi är stoft och skugga Quid me nutruit me destruit Det som föder mig, fördärvar mig Serva me, servabo te Rädda mig och jag kommer att rädda dig Spemque metumque inter dubii Sväva mellan hopp och fruktan Aliquando et insanire iucundum est Ibland är det skönt att få vara galen Esse non videre Att vara utan att synas Memento mori Kom ihåg att du ska dö

Tuesday, February 27, 2007

Hemsk, hemsk kväll...

Psykbryt och blod och knivar kan jag ta, men att min älskade Keyla mår dåligt är något av det värsta jag kan uppleva. Hon är min lilla bebis och händer det henne något får jag panik. Således har kvällen varit fylld av panik. Kom hem efter en jättetrevlig promenad runt Haga med Ludde och C. Keyla hoppade direkt upp i sängen. Som vanligt alltså. Sen märkte jag att hon höll på att klia sig jättemycket och gned kinden mot tassen. Säger till henne, sittandes vid skrivbordet, att hon ska lägga av, men hon fortsätter helt frenetiskt. Jag går bort till henne och upptäcker då att hon har som stora bölder runt ögonen, öronen och munnen. Det såg ut som att hon hade varit i slagsmål och fått både två blåtiror och fläskläpp. Dessutom hade hon små bölder uppe på huvudet. Jag fick tokpanik. Ringde mamma och bara grät. Ringde H och bara grät och hyperventilerade. Mamma och P kom över och vi stressade iväg till DjurAkuten. Fortfarande total panik. Tror att jag under den tio minuter långa promenaden rökte jag typ ett halvt paket cigg. Veterinären konstaterade snabbt att det var en allergisk reaktion. Mot vad kunde han inte säga, men antagligen har hon kört ner huvudet i något läbbigt. Hon fick kortison intravenöst och vi blev hemskickade. Det ska gå ner nu under kvällen och gör det inte det eller blir värre måste jag åka in igen. Nu ligger snuttegumman och sover...


Första dagen på jobbet idag. Roligt och lärorikt och knäppt på samma gång. Mycket tynga lyft, mycket krämpor, mycket upp och ner med rullstolar och rullatorer. Men också mycket roliga och intressanta historier, leenden, sura miner, pratstunder, medicindiskussioner, medarbetare. Jag tror att jag kommer att trivas där. Jag fick pluspoäng idag dels för att jag lyckades få i Elisabeth hennes mediciner, dels för att jag förbarmade mig över Theresia och tog med henne upp på altanen. Det senare visade sig vara en mycket komplicerad historia. Theresia är 105 år, vegan och (påstådd) elallergiker. Med upp till terassen, där hon sitter halva dagarna, ska filtar, sjalar, rockar, fler filtar, påls, kudde, rullator, mössa, vantar. Och mat till fåglarna. Och allt ska ligga i en speciell ordning och vara på ett speciellt sätt. Men jag fick till det till slut och den gamla damen blev nöjd. Så då var väl mitt jobb gjort...

No comments: