Jag

Jag

Mitt liv på latin

Ad nocendum potentes sumus Vi har kraften att skada Canis timidus vehementius latrat quam mordet En rädd hund skäller värre än den bits Cave canem! Varning för hunden! Dum spiro, spero Medan jag andas, hoppas jag Mea culpa, mea culpa, mea maxima culpa Min skuld, min skuld, min stora skuld Mors ultima linea rerum est Döden är alltings yttersta gräns Nemo ante mortem beatus Ingen bör kallas lycklig före sin död Omnis una manet nox Samma natt väntar oss alla Omnia mea mecum porto Allt mitt bär jag med mig Pulvis et umbra sumus Vi är stoft och skugga Quid me nutruit me destruit Det som föder mig, fördärvar mig Serva me, servabo te Rädda mig och jag kommer att rädda dig Spemque metumque inter dubii Sväva mellan hopp och fruktan Aliquando et insanire iucundum est Ibland är det skönt att få vara galen Esse non videre Att vara utan att synas Memento mori Kom ihåg att du ska dö

Thursday, February 8, 2007

Ledsen. Igen.

Ledsen, ledsen, ledsen. Ångest, ångest, ångest...

Eftermiddagen tillbringade jag med U. Träffades inne i stan och hämtade ut några foton (så nu har fotoväggen växt ytterligare!) och åkte sen till DubbelW och tog en fika. Jag var på bra humör. Alltid trevligt att träffa U. Hon är så full av kreativitet och hopp och idéer att det smittar av sig. När jag kom hem igen droppade N förbi på ett besök. Första gången hon var hemma hos mig! Hon tyckte att jag hade det störra än vad hon trott. Vi pratade mycket om terapin och om hur hon har det utan den, om killar och förhållanden och om självdestruktivitet och ärr. N får mig också alltid på bra humör! Hon förstår mig (kanske för att vi en gång var så lika?). Jag avundas henne som har kunnat gå vidare samtidigt unnnar jag henne att slippa det helvete som det innebär att vara sjuk. Hon är stark och vacker och snäll. Jag gillar N skarpt!

När N gått kom mamma förbi och det var väl då det rasade. Dum som jag var hade jag kavlat upp ärmen på min tröja och hon såg att jag skurit mig. Trots att jag skär mig i stort sett varje dag kommer det alltid som en överrraskning för henne att jag gjort det. Hon blev besviken och började ställa en massa frågor. Jag blev stressad och var nog lite kort och otrevlig... Jag skämdes helt enkelt. Efter att mamma gått (stackars mamma som har mig till dotter... Dessutom var hon (också) sjuk) MSN:ade jag lite med H. Men jag blev bara ledsen och kopplade ner efter ett kort tag. Orkar inte höra vad han har att säga just nu för jag vet att det inte är bra nyheter eller det jag vill höra... Jag kommer aldrig igen att få höra det jag vill höra från honom...

1 comment:

Nina said...

Du är en vacker själ.
En människa som ger mer kärlek än vad som går.
En människa som har mer kärlek än de flesta.
Du är för intelligent för ditt eget bästa.
vi måste bara hitta rätt båt.
Rätt båt som kan ta dig över de stormiga haven.
Men du får aldrig glömma oss.
Vi som finns här, omkring dig.
Vi som älskar dig.
Vi finns alltid här, även när det är som mörkast och du inte kan se oss.
love u N