Jag

Jag

Mitt liv på latin

Ad nocendum potentes sumus Vi har kraften att skada Canis timidus vehementius latrat quam mordet En rädd hund skäller värre än den bits Cave canem! Varning för hunden! Dum spiro, spero Medan jag andas, hoppas jag Mea culpa, mea culpa, mea maxima culpa Min skuld, min skuld, min stora skuld Mors ultima linea rerum est Döden är alltings yttersta gräns Nemo ante mortem beatus Ingen bör kallas lycklig före sin död Omnis una manet nox Samma natt väntar oss alla Omnia mea mecum porto Allt mitt bär jag med mig Pulvis et umbra sumus Vi är stoft och skugga Quid me nutruit me destruit Det som föder mig, fördärvar mig Serva me, servabo te Rädda mig och jag kommer att rädda dig Spemque metumque inter dubii Sväva mellan hopp och fruktan Aliquando et insanire iucundum est Ibland är det skönt att få vara galen Esse non videre Att vara utan att synas Memento mori Kom ihåg att du ska dö

Sunday, February 11, 2007

Keyla är hemma!

Var på akuten med brännsåret halva natten. Det blev omlagt och det sattes in antibiotika och Citodon. Fick två Citodon på akuten vid ett på natten. Då hade jag flera timmar tidigare dessutom tagit mina vanliga mediciner. Det hela ledde till att jag däckade totalt när jag väl kom hem (fick vänta 15 (!!!) minuter på taxi). Somnade med kläderna på, teven påslagen och linserna i. Till råga på allt hade jag hörlurarna inkopplade i datorn så jag vaknade inte av alarmet, vilket resulterade i att jag missade min tvätttid. Riktigt dålig start på morgonen med andra ord.

Mamma och P kom och hämtade mig här vid halv tolv. I en kvart höll P på med att försöka få i de sista lamporna i hallampan som bara halvlyser. Det verkade lite knepigt, men nu hellyser den igen! Keyla blev jätteglad när hon såg mig och fick ett sådant där glädjefnatt. Det värmde. Jag har saknat henne så! Det som var mindra roligt var väl att hon inte ätit ordentligt och nu är mager (igen) samt att hon kliat sig så runt ögonen att hon har sår. Nu får vi börja om med salva och tratt igen *suck* Kommer nog inte att lämna Keyla till T någon mer gång. Det kändes inte alls som de tagit hand om henne så som jag hoppats och förväntat mig. Nu blir det inget mer trillande eller annat larv. Den som tar bäst hand om Keyla är jag!

Var på middag hos mamma på kvällen. Igen. J och D var också där. Det var trevligt, men jag kände att jag hade för mycket andra tankar i huvudet för att riktigt kunna vara där. Gick hem tidigt. För övrigt är jag orolig både för mamma; hon äter för lite, och förr J; hon jobbar för mycket. The Worrying Kind...

No comments: