Saknar H och T

Det är mycket saknad just nu. Keyla är inte hemma och H och Trigger är ute ur mitt liv. Jag saknar H så mycket att det gör fysiskt ont. Jag saknar hans värme, närhet, kärlek. Han har alltid varit så snällt och ställt upp för mig. Han har funnits vid min sida under mängder av sjukhusbesök och han har hållt om mig och försökt lugna mig när jag har ångestattacker. Jag vill också finnas där för honom! Hörde inget från honom igår, vilket gör mig ledsen. Men han har ju ett nytt liv i Karlstad nu så han var säkert upptagen med annat. Jag måste acceptera att han inte vill prata med mig. Han har ju faktiskt dumpat mig, vilket torde innebära att han är ganska trött på mig. Men jag saknar honom så! Jag brukar ringa till hans mobil bara för att komma till telefonsvararen och få höra hans röst. Hans röst gör mig glad och lugnar mig. Men samtidigt blir jag ledsen; är en telefonsvarare så nära jag kommer att komma?

Trigger. Tokiga, roliga, galna ADHD-Trigger. Saknar honom med. Hans roliga påhitt (som att alltid gå och dricka innan man ska gå ut), att borsta hans päls, att klia honom på magen så att tåget går, hur han kryper utmed golvet när man ska göra rent hans öron, hur han dreglar när han väntar på sin mat och att han har ut halva vattenskålen när han dricker (hål i läppen?)... Keyla saknar honom också, det vet jag. Varje gång hon ser en schäfer börjar hon vifta på svansen och man kan riktigt se hennes besvikelse när hon inser att det inte är Trigger.

Kom tillbaka till oss!