Jag var ju väldigt ledsen och nere tidigare ikväll. Men så som en ängel från ovan ringde G och frågade om han kunde komma över och käka sushi. Han bjöd på sushin och fick i utbyte (äntligen) sin julklapp. Vi åt och pratade en massa och jag blev på bättre humör. Men så fort han gått kom ledsenheten och ångesten tillbaka och jag kunde inte stå emot. Skar mig och är nu grymt besviken på mig själv. Känns som om jag inte riktigt har kontroll över min självdestruktivitet just nu. Jag skär mig ganska ofta just nu. Vet inte, jag orkar helt enkelt inte kämpa utan tar den lätta och välbeprövade vägen ut. Efteråt ångrar jag mig alltid. Men inte lär jag mig någonting från det. Bara några timmar senare kan jag sitta där med kniven tryckt mot huden igen och se blodet rinna...
Ärren du bär
Du har ärr som jag inte kan se
Jag förstår inte hur du fortfarande kan le
Du har sår som jag inte har
Ändå så ger du mer än vad du tar
Jag ser på ärren som du bär
Den som lever livet den lär
Jag ser på ärren som du bär
Håller inte livet dig kär
Du bär på smärta som jag inte kan få
Du bär på frön som ingen vill så
Du bär på ärr, du bär på sår
Somna inte in...det enda du inte får
Copyright: J 2001
Jag
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment