Hade en riktigt mardrömspromenad hem från parken idag. Jag och C och Ludde och C och Bellman gick i samlad trupp. Först mötte vi på en ful uteliggare och alla tre hundar börjar skälla. Istället för att bara gå därifrån börjar den fulla mannen i fråga att stanna och
skälla tillbaka (!) på hundarna. Vi gick över gatan för att slippa honom, men han följde självklart efter. Så vi fick gå och släpa på tre helgalna, skällande och rädda hundar upp för hela Frejgatan. Sedan hände nästa grej; Keyla bajsade. Inget konstigt i det såklart. Jag började rota i väskan efter en bajspåse men insåg att jag hade gjort av med alla jag hade med mig ut. En miss av mig, men det var inte så mycket att göra åt. Lunkar skamsen därifrån. Framför mig går ett äldre par oc herren i detta par känner sig självklart tvungen att skälla ut mig för att jag inte plockat upp efter min hund. Jag borde skämmas, det är svineri och det är sådana som jag som drar alla hundägare i smutsen. Jag förklarade situationen (brist på bajspåse) och att det bara var en engångsföreteelse. Han muttrade på och gick vidare. Efter en kort promenad passerar jag detta äldre par på gatan. Då går de bakom mig och pratar högt och tydligt om vilken vedervärdig människa jag är. När jag ska svänga av ut på Karlbergsvägen ropar herren efter mig och fortsätter och skälla. Han hade faktiskt själv hund och något liknande skulle han aldrig låta hända. Jag tvivlar starkt på att det aldrig har hänt att han glömt att ta med sig bajspåse. Give me a break! Jag är så jäkla fragile just nu att jag grät hela vägen hem. Fy fan, vad överkänslig jag är...
skälla tillbaka (!) på hundarna. Vi gick över gatan för att slippa honom, men han följde självklart efter. Så vi fick gå och släpa på tre helgalna, skällande och rädda hundar upp för hela Frejgatan. Sedan hände nästa grej; Keyla bajsade. Inget konstigt i det såklart. Jag började rota i väskan efter en bajspåse men insåg att jag hade gjort av med alla jag hade med mig ut. En miss av mig, men det var inte så mycket att göra åt. Lunkar skamsen därifrån. Framför mig går ett äldre par oc herren i detta par känner sig självklart tvungen att skälla ut mig för att jag inte plockat upp efter min hund. Jag borde skämmas, det är svineri och det är sådana som jag som drar alla hundägare i smutsen. Jag förklarade situationen (brist på bajspåse) och att det bara var en engångsföreteelse. Han muttrade på och gick vidare. Efter en kort promenad passerar jag detta äldre par på gatan. Då går de bakom mig och pratar högt och tydligt om vilken vedervärdig människa jag är. När jag ska svänga av ut på Karlbergsvägen ropar herren efter mig och fortsätter och skälla. Han hade faktiskt själv hund och något liknande skulle han aldrig låta hända. Jag tvivlar starkt på att det aldrig har hänt att han glömt att ta med sig bajspåse. Give me a break! Jag är så jäkla fragile just nu att jag grät hela vägen hem. Fy fan, vad överkänslig jag är...Annars har jag varit deppig de senaste dagarna. Jag har inte hört ett knyst från H och allt känns bara mörkt och grått och trist. Inget känns särskilt kul och jag kan inte sova och inte slappna av. Har en massa ångest och skär mig mycket. Börjar fundera på hur jag någonsin ska kunna sluta att skada mig själv... Hur jag någonsin ska ta mig framåt (och förbi) öht. Hur ska jag klara av en exponeringsterapi i det skick jag är i nu? Är livrädd...
No comments:
Post a Comment