Så här på Valentines day måste det ju iaf produceras en viss mängd av kärleksbrev....
Mitt kärleksbrev till Keyla
Du är mitt allt. När du andas, andas jag. Mitt hjärta slår i samma takt som ditt. Du förgyller mitt liv. Du ger mitt liv mening. Jag minns inte ens varför jag levde innan du kom in i mitt liv. När du har ont har jag ont. När du inte vill äta är jag inte hungrig. När jag lämnar dig ensam hemma är en del av mig alltid med dig. När jag ser dig springa lös och leka med andra hundar ler jag inombords. Jag somnar med mitt huvud mot din varma hud. Jag somnar till slagen av ditt hjärta. Jag ger dig kärlek, mat och tid. Och jag hoppas att jag ger dig hälften av det du ger mig. Du är mig trogen oavsett vad. Det är något som ingen annan kan leva upp till. Jag hoppas att jag är förtjänt av din kärlek, hängivenhet och lojalitet.
Jag

Mitt liv på latin
Ad nocendum potentes sumus
Vi har kraften att skada
Canis timidus vehementius latrat quam mordet
En rädd hund skäller värre än den bits
Cave canem!
Varning för hunden!
Dum spiro, spero
Medan jag andas, hoppas jag
Mea culpa, mea culpa, mea maxima culpa
Min skuld, min skuld, min stora skuld
Mors ultima linea rerum est
Döden är alltings yttersta gräns
Nemo ante mortem beatus
Ingen bör kallas lycklig före sin död
Omnis una manet nox
Samma natt väntar oss alla
Omnia mea mecum porto
Allt mitt bär jag med mig
Pulvis et umbra sumus
Vi är stoft och skugga
Quid me nutruit me destruit
Det som föder mig, fördärvar mig
Serva me, servabo te
Rädda mig och jag kommer att rädda dig
Spemque metumque inter dubii
Sväva mellan hopp och fruktan
Aliquando et insanire iucundum est
Ibland är det skönt att få vara galen
Esse non videre
Att vara utan att synas
Memento mori
Kom ihåg att du ska dö
Wednesday, February 14, 2007
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment